Krönika oktober 2009 | Krönika december 2009

November 2009

17 nov 2009 och mörkret faller över sverige. Ja, november är väl den månaden som jag tycker allra minst om i trädgårdssammanhang – och i andra sammanhang också, för den delen. Men jag har fullt upp som vanligt — trädgården har inte gått i vila och jag håller på in i det sista. Hittills har jag fått ner circa 6300 lökar och fortfarande, när jag springer runt ute i affärerna och ser lökar som är på rea för 70%, har jag svårt att inte passa på. Jag tror — eller närmare sagt, hoppas — att man kan plantera typ tulpaner och allium så länge marken inte är frusen; om jag har fel eller inte, kommer vi att se nästa år.

Vid sidan av lökplantering, så är det massor av löv att räfsa, fallna äpplen och päron att plocka upp, och mycket annat att städa undan. Jag försöker tvätta och städa undan alla mina krukor; mitt motto är att det är skönare att ha det gjort på hösten än på våren när man står ute i vårkylan. Vad det gäller buxbom krukor – och tack och lov har vi ganska många – jag har tömt alla krukorna eftersom i vårt klimat kan inte plantorna stå ute i krukor under vintern; de måste grävas ner i marken för att vara på den säkra sidan, vilket jag nu har gjort. Buxbom har gått ner i marken, medan Agapantusen är nedlyft i källaren och i friggeboden. Där ska de stå och vänta på ytterligare blomning till sommaren 2010.

Jag tassar omkring i trädgården och tänker “herre min gud, ytterligare en säsong har gått, ett år har gått och här sitter jag nu med ett hav av gran, tall och enris”. Som jag har berättat tidigare, när andra plockar bort sina balkonglådor, då är det dags för mig att sätta upp dem. Nu håller jag som bäst på att arrangera mina rosenbågar med granris, medan balkonglådorna också ska fyllas med gran eller tallris.

Man går omkring i trädgården i ett konstant mörker och tänker på ett trädgårds år. Allting som ligger bakom och allting som ligger framför oss. En trädgård är ett liv, men den lever inte av sig själv utan man får faktiskt hjälpa till lite (eller en hel del, för den delen). Men man får inte se en trädgård som en belastning; tvärtom, det är en gåva, någonting som man ska vara varsam om och ömma för. Lever man med en trädgård som vi gör, då gör man det med förundran och tacksamhet.

När jag tittar ner på den mörka, rika jorden i trädgården, tänker jag på alla lökar vi har fått ner, inte bara i år utan alla de 13 år år vi har bott här. Det är inte klokt men det känns som om lökar drar sig neråt varken man vill det eller inte, så kan man sedan plantera over andra lökar. Den här lilla trädgården på 1500 kvm tycks aldrig få nog, det finns alltid plats för mina äsklingslökar.

Som jag har nämnt tidigare, en växt som jag vurmar väldigt mycket för är kärleksört, som alltid står stilig, ”from the beginning to the end” – ja, till och med nu i den mörka, tråkiga november månad. Tack och lov är de inte ensamma - många perenner, t ex rosenflockel och silverax håller sig ståtliga fortfarande, men nu har färgerna fallnats i trädgården som sakta går in i en vintervila.

Fiskarna har inte riktigt kommit till ro för det är inte någon riktig kyla ännu. De simmar runt fortfarande –fast mycket mer långsamt än tidigare. Dammen är också en del av trädgården som måste städas och rensas ordentligt inför vintern. Med håv och en damm ‘damsugare’, det är bäst att bli av med så mycket löv och skräp som möjligt från vattnet, för att undvika nedbrytning under vintern som leder till övernäring i dammen, som i sin tur leder till algproblem på våren. Jag har inga falska förhoppningar att vi kan undvika algproblemen (som uppkommer år efter år), men vi gör vad vi kan för att förminska omfattningen.

Sist men inte minst: sju kubikmeter ved som har stått ute i trädgården för att torkas sedan sent i våras är nu nere i källaren. Så oavsett temperaturen ute i trädgården, blir det många varma kvällar framför brasan som väntar under vinterhalvåret...

A Gentleman Gardener