Krönika juli 2008 | Krönika september 2008

"Trädgårdsskötsel är det renaste av människors nöjen." Francis Bacon

Augusti 2008

En sommar utan liljor är ingen riktig sommar, för liljor kan man inte leva utan. Jag satsar framför allt på orientaliska liljor.

Jag vill ha doft, jag vill ha ståtlighet, jag vill ha prakt, jag vill ha mycket och jag vill ha många.

Jag vill ha liljor i kruka och på land så att man överallt i trädgården kan känna de tunga dofterna.

Liljor är ganska viktigt för mig. Det är ett exotiskt inslag i en trädgård. Först kommer krolliljorna (lilium martagon) sen är det en intensiv explosion av olika liljor under hela sommaren. Liljesläktet är ju så stort, men jag tycker främst om orientalerna. De föredrar sur jord och milda, fuktiga somrar. Under årens lopp har jag provat mig fram bland många liljor. Jag har kommit till den insikten att liljor kommer och går. Jag måste fylla på varje år, de kommer inte alltid igen oavsett hur gärna man skulle vilja det. Så jag satsar på säkra kort och planterar några varje år.

I år hände något märkligt, i många år har jag haft en vit favorit, Casablanca, som är så ståtlig och doftar så fint. Den har varit en riktig höjdpunkt i min trädgård från slutet av augusti månad. Men från att ha blommat flera hundra var de i år nere på några stycken, de håller på att gå ut helt enkelt.

Förra året kom jag på en lilja som gick under namnet Siberia. I liljesammanhang pratar man om "downfacing" och "upfacing". Casablancan som togs fram 1982 vinner ständigt priset som bästa vita orientaliska downfacing.

Men så kommer orientalen Siberia med en explosionsstart, jag säger bara -”Halleluja”!

Jag fick tag på ett 20 tal lökar, planterade dem vid vår damm där de fick stå och frodas. De visade sig vara helt otroliga. Det som var så frapperande, det stora undret var att jag inte behövde binda upp dem. Jag behövde inte binda! De stod stadiga, tjocka och jag bara gapade, hur kunde detta ske? Jag öser på året därpå, köper ett par hundra till och planterar runt om i trädgården. Men då blev jag lite mindre glad för det visar sig att på andra ställen i min trädgård där fick jag binda upp dem, och det är precis en sån där sak som man vill undvika med liljor. Men älskar man liljor så får man ta det, liljor behöver ofta bindas upp. Man får ta såna smällar, fast jag var ganska besviken.

-Men vänta lite, vad är det som händer här? Likadant sköt de upp vid dammen. Inte nog med att de sköt upp, i våras hade de delat på sig. En lök som hade delat på sig på ett år är ganska ovanligt. Fortfarande lika ståtliga som riktiga pinnar, inte behövde de bindas upp vid dammen. Vad är nu detta? Så gick det upp för mig, det kan inte vara sant, säg inte att det här är en lilja som behöver fuktig jord. Jag gapade och bara skakade på huvudet.

Jag tror jag har kommit på en lilja som helst ska stå i fuktig jord. Vilket är ganska ovanligt när det gäller liljor. Som den blommar, Siberia, jag säger bara: -Vilken lilja, den är högrest, den är ståtlig, den är kritivit med en underbar doft . Det är en lilja som man bara måste ha in i sin trädgård.

De här liljorna blommar i augusti och nog kommer det alltid lite störtskurar i augusti och då blir ju liljorna ofta missfärgade. Det är inte så kul, så man kan vara lite oetisk och gå och ta bort fröställningarna. När regnet kommer blir det ingen skada på liljan utan den håller sig kritivt. Men det är klart att det allra tjusigaste är om fröställningen får stå kvar.

Hos mig börjar Siberia blomma i början på augusti och håller i sig drygt tre veckor. Det är en av mina nuvarande favoritliljor. Det kanske kommer flera, den som lever får se, det korsas ständigt fram nya hybrider, men en lilja som Siberia det är bara en lilja man måste ha. Så vit, så vacker, så skör, vilken underbar doft! Plockar man bort ståndarna och pistillerna så håller sig liljorna också upp till en vecka längre än om man låter dem vara kvar.

Åh Siberia, jag förstår varför liljan är uppkallad efter dig. Vit som snö.

Liljor kan man både höstplantera och vårplantera, det finns olika teorier om vad som är bäst. Personligen sätter jag mina liljor i februari/mars. Då får jag mina lökar och det som har fungerat för mig är att hålla dem i ett mörkt kallt förråd någonstans mellan noll och fem plusgrader.
Jag planterar dem i individuella plastkrukor, vattnar och sedan får de vara i fred tills värsta frostnätterna är över; då är det dags att utplantera skönheterna.

Men nu är det dags att gå ut till trädgården och njuta av mina älskade Siberia liljor ännu en gång till…