Krönika september 2008 | Krönika november 2008

"Den som har en trädgård och en boksamling saknar intet" Cicero

Oktober 2008

Början på Oktober 2008 och det är samma visa varje höst. Hösten kommer på en gång - tänk hur träden bara kan förändras på ett par dagar. Det är brittsommar och det är planteringstider och med andakt tittar man sig om i trädgården och tänker tillbaks på en trädgårdssäsong som håller på att gå in i vila.

Det är så väldigt mycket att göra i en trädgård vid den här årstiden. Det är knappt så man hinner luta sig tillbaks och bara njuta. Fortfarande är det så mycket som blommar i vår lilla trädgård.

Färgerna exploderar! Alla frukter, alla nypon, de underbara höstfärgerna och så kontrasten med Agapantusen som fortfarande blommar. Ja, jag har fortfarande agapantus i blom.

Klematisen Summer Snow blommar också med några enstaka blommor. Anemonerna blommar fantastiskt och Rudbeckiorna står fortfarande. Träden dignar av äpplen och päron - hösten börjar.

Det är skördetid och planteringstid, så kan man väl sammanfatta början av oktober. Det ska ner mycket i marken, jajamensan, ös på säger jag! Jag är ständigt förvånad över vad man får plats med i en liten trädgård; tusentals lökar?

Ibland kan man väl tycka att jag överdriver men faktum är att jag sätter så där 4-5000 lökar varje höst och har gjort så i många år. En del lökar försvinner genom åren men de flesta har ju förmågan att komma igen. Sätter man botaniska krokus t ex - som jag älskar så är det så fantastiskt för av en liten, liten lök blir det 3-4 blommor. Det blir en riktig massverkan när man sätter botaniska krokus, och jag är fullkomligt galen i dem. De blommar lite tidigare än den holländska Krokusen, på våren precis när man som mest behöver den här färgklicken, då kommer de. Det man ska tänka på när man planterar sådana här tidigblommande lökar, är att man ska sätta dem på ställen där solen först smälter bort snön. Gärna där man kan sitta inne och titta ut för vid den här årstiden är det lite kyligt att fara runt i trädgården (men trots detta kan man inte låta bli att springa runt när väl snön försvinner).

I år har jag satt ett par tusen botaniska krokus. Jag har satt tusen Miss Vain, tusen Blue Pearl, 1500 holländska Jean D´arc, 200 vita hyacinter Carnegie, jag har fått ner ett par hundra snöklockor av sorten Gravetye Giant. Jag har 100 tulpaner Maureen som väntar på att blir planterade och hundra White Triumphator. Ja en hel del ska ned och mycket har kommit ner - men som sagt, man måste planera därefter. Det är inte så att man kan göra en beställning och tro att allt ska göra sig av sig själv, till sist men inte minst ska allt ner i marken. Men, men... så trevligt det ska bli.

Jag älskar lökar, det är på något sätt livets under, den där lilla löken som man trycker ner med försiktighet i marken, man bäddar in den och vattnar lite och tänker: Oh - till våren blir det liv, ett liv, det är ju otroligt, naturens under i en liten lök.

En trädgård kan man verkligen hålla igång väldigt långt in på hösten. Fortfarande har jag perenner som jag går och väntar på. En perenn som jag med andakt tittar på i min stora rabatt är det vita silveraxet, Cimicifuga Atropurpurea, som börjat blomma i slutet på september och håller igång långt in i oktober. Den ståtliga, två-meter höga röda rosenflockeln, Eupatorium purpureum, blommar fortfarande.

Jag kommer ihåg de första åren vi hade en trädgård i Sverige, då glömde jag egentligen hösten, jag var mer fokuserad på sommaren. Men det har under årens lopp förändrats; när man har ett intresse så är det ju väldigt viktigt att tänka framåt på hela säsongen.

De senaste åren har hösten spelat en viktig roll för mig när det gäller perenner: man måste försöka blanda in höstperenner i rabatterna för att förlänga säsongen. Den kritvita höstflox, Phlox paniculata Fujiyama, som jag har pratat om tidigare, blommar fortfarande, och nu börjar vildvinet få sina fantastiska färger. Det är mycket man ska tänka på, man ska tänka färg och man ska tänka perenner. Framför allt - glöm inte våren, för nu ska lökarna ner, nu gäller det. Jag springer alltid omkring på hösten med anteckningsblock och penna och planerar för framtiden. Jag blev nästan full i skratt härom dagen när jag fick mina lökar. Jag tänkte: nu är det bara att sätt igång. Jag vet ju precis var jag ska plantera dem. Det är inte så att man går omkring i trädgården och tänker: Ja var ska jag plantera den här löken, då? Det är planerat redan sedan i början på maj. Jag börjar ju planeringen inför höstens lökplantering redan i mars-april. Papper och penna och går runt i trädgården och tittar lite. Vad kan jag sätta här? Fattas det någonting där?

Sedan har man det framför sig när hösten väl kommer, då plockar man fram pappren igen och så tänker man: Herre min dag vart tog säsongen vägen? Vilken tur att jag har allt uppskrivet, typ vänster trappsteget höger, tredje trappsteget vänster, så att man vet precis och inte krockar med de andra små lökarna.

Nu har jag inte tid längre, jag måste ut och plantera. Jag ska avsluta den här lilla krönikan med att gå ut och höra fågelkvittret och sätta mig under ett vildvin och se de sprakande röda färgerna.

Vilken explosion av färg hösten kan ha. Glöm inte hösten!

A Gentleman Gardener

PS. glöm inte fåglarna: töm holkarna, fyll vattenbaden och börja mata